Jacques Tardi Skyttegravs- kriget (Placebo Press)

Jacques Tardi
Skyttegravs-
kriget
(Placebo Press)

De vadar genom gyttja sörjig av blod och piss. Fukten och kölden går genom märg och ben, rötan når överallt. Deras skjortor är blodfläckiga av lusbett. Råttorna göder sig på deras fallna kamrater. Om inte artillerielden eller krypskyttarna tar dem, så gör senapsgasen eller kallbranden det. Självbevarelsedrift betraktas som vekhet av befälen; de som försöker ta skydd arkebuseras för disciplinbrott. Tillvaron är en labyrint där döden är den enda utvägen.

Skyttegravskriget (Placebo Press), den franske serienestorn Jacques Tardis redan klassiska skildring av första världskriget, är ett uppfordrande och ursinnigt försvarstal för de miljoner tragiska livsöden som döljer sig bakom historieskrivningens torra statistik. Tardi struntar i den historiska redovisningen och beskriver i stället krigsförloppet via flera korta personporträtt. Det gör Skyttegravskriget till rå, oförsonlig och obarmhärtig läsning. Här finns ingen tillrättalagd sensmoral, bara en utsiktslös kamp för överlevnad i en kaotisk värld där hopp är en lyx som ingen kan unna sig.

De svartvita teckningarna får en nästan fysisk påtaglighet av Tardis robusta, lite grovhuggna penseldrag. Läsaren känner tyngden av de regntunga rockarna och jagas av det hemsökta i blicken hos unga män som åldrats i förtid, hålögda av granatchock och utmattning. De är vandrande döda, och vet om det. Det är skakande läsning.

(Recensionen har tidigare varit publicerad i Barometern)