Daria Bogdanska: Wage Slaves (Galago)

Daria Bogdanska: Wage Slaves (Galago)

När den unga polska migranten Daria Bogdanska anländer till Malmö för att studera på seriehögskolan passerar hon Axel Ebbes staty Arbetets ära på Möllevångstorget. Monumentet visar hur samhället, i form av Malmös stadssilhuett i relief på det tunga granitblocket, bokstavligen bärs upp av arbetarnas samlade styrka. Det blir en bittert ironisk kommentar till den etniska underklass som drygt 80 år senare jobbar maratonpass under djupt ovärdiga förhållanden för struntsummor.

Bogdanskas självbiografiska historia om sin tid som svartarbetande servitris på en indisk krog och vägen till upprättelse är ett viktigt vittnesmål om den skugglika ekonomi som gör det möjligt för storstadshipstern att inhandla en falafel i världsklass för en spottstyver. Medan medelklassen i de gentrifierade kvarteren förtjusas över den ruffiga charmen utspelas en helt annan verklighet bakom låsta dörrar. Spiralen ner i svartjobbsträsket är snabb och obönhörlig när Daria fastnar i byråkratiska moment 22-konflikter hos myndigheterna och den svenske pojkvännen velar om skenäktenskap. Utan vare sig personnummer eller uppehållstillstånd är alternativen försvinnande få.

Exakt hur beräknande restaurangägarnas hänsynslöshet är står klart när Daria väl fått in en fot på den indiska restaurangen. Hierarkin i arbetsstyrkan blir ett mått på desperation, där de extraknäckande svenskarna som jobbturistar tillfälligt i krogsvängen åtnjuter förmåner som de asiatiska migranterna aldrig ser röken av. Det är ett cyniskt slavdriveri som står i direkt proportion till utsattheten.

Wage Slaves främsta förtjänst är just dokumentationen ett arbetsliv som utspelar sig utanför den genomsnittliga svenskens synfält. Köksstyrkan skildras inkännande och livfullt, från den varma gemenskapen till den uppgivna resignationen när Daria försöker värva dem till facket.

Wage Slaves svajar mer när Bogdanska beskriver livet utanför köket. Stadsmiljöerna är stämningsfullt fångade, och sekvenserna från festerna i den lokala punkscenen har en stökig energi som blir en nödvändig motvikt till det tröstlösa slitet. Över huvud taget blir musiken en välbehövlig injektion av upprorisk livslust – när Daria kollar in en The Sound-vinyl på bästa skivbutiken Rundgång vinner hon bonuspoäng åtminstone hos den här recensenten.  Annat berör mindre, som en velande kärlekstriangel som tar för stor plats och stjäl fokus från bokens huvudärende. Emellanåt tyngs Wage Slaves även av en viss redovisningsplikt och dialogerna blir ibland lite för styltigt didaktiska för att kännas äkta och berörande.

Tyvärr dras läsningen också ner av en textning som inte är helt överens med sina pratbubblor; det är visserligen en del av serieromanens DIY-charm, men ibland blir det krampaktigt trångt för bokstäverna att rymmas och de slumpmässiga avstavningarna är oacceptabelt många för en gammal språkpolis.

Men Wage Slaves är ett verk sprunget ur nödvändighet och inte estetisk perfektionism. I slutändan överskuggas det något yxiga utförandet av angelägenheten i budskapet.