Ur textarkivet: Diverse kortrecensioner och tips som publicerats i Barometern de senaste åren.

Magnus Knutsson & Ulf Jansson: Stora boken om Ratte

Förlag: Galago

ratteHur många vet att Sverige under några år i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet roades åt en sylvasst skarp samtidssatir, berättad i hejdlöst tempo och illustrerad i bästa frankobelgiska tradition med blinkningar åt mästare som Peyo och Franquin? Den här efterlängtade samlingsvolymen råder bot på det problemet. Trots att det har hunnit gå 30 år sedan serien om taxichauffören Gerhard ”Ratte” Rasks äventyr lades ner känns flera av dess måltavlor märkligt aktuella än idag: Här tacklas både ryska ubåtskränkningar och flygvapenaffärer, amoralisk marknadsliberalism och cynisk miljöförstöring. Det är rafflande, rappt och roligt, inte minst för att de politiska kängorna balanseras med välskrivna karaktärer och en frikostig dos farsartad situationskomik. Extra tacksamt är att utgåvan försetts med fotnoter som hjälper läsaren att hålla koll på kavalkaden av dåtidens makthavare och kändisar som passerar revy på sidorna.

Joakim Pirinen: Kommissarie Kvadrat

Förlag: Kartago

pirinenPirinen må vara äldst i gemet, men känns yngre och argare än någonsin. I landet Perineum får hans rastlösa kreativitet och ocensurerade fantasier fritt spelrum. Grotesk absurdism möter abstrakt konst och hellsingska ordlekar i en skrattspegel som hålls upp mot samtidens söndervittrande civilsamhälle, konsumtionshysteri och kändiskult. Ett bläcksvart, Bosch-liknande inferno, infernaliskt intelligent och roligt.

David Liljemark m.fl: Bita i Röret

Förlag: Galago

liljemarkI fyra tematiskt besläktade serienoveller utforskar David Liljemark – vars manus här illustreras av fyra olika tecknare – kreativitetens gränsöverskridande impulser och hur orimligt högt priset kan bli när gränsen mellan konst och privatliv luckras upp. Berättelsernas huvudpersoner spårar fullständigt ur i sin autenticitetstörst och strävan att utmana konventionerna: Ett par frijazzmusiker upptäcker nya revolutionerande tongångar via en kombination av sex och sax; ett par konstskolestudenter gör ett examensarbete med skyhöga personliga insatser; en stadsguide tar till alltmer extrema metoder för att ge sina kunder en så oförfalskad upplevelse som möjligt; en adopterad lajvare går till oväntade ytterligheter för att uppnå en fullständig identifikation med en anfader. Det är emellanåt generande intimt och Liljemark drar sig inte för chockeffekter, men det vägs upp av den burleska, kolsvarta humorn.

Ellen Ekman: Lilla Berlin vol 3 och 4

Förlag: Kolik

lillaberlinDen syrliga hipstersatiren till trots var Lilla Berlin redan från början roligast när den var som mest allmängiltig. Därför känns det självklart att de skäggiga IPA-entusiasterna fått kliva tillbaka till förmån för mer genomsnittliga 20-nånting-personer och deras vardagliga vedermödor. Nu är serien inne på sitt fjärde samlingsalbum – redan! – och visar inga tecken på avmattning. Igenkänningsfaktorn är hög när Ekman gisslar vardagshyckleri, slentriansexism och relationsångest med kirurgiskt precis dialog, men hon är heller inte främmande för att injicera historierna med en hälsosam dos absurdism. Att kompisgänget i seriens centrum numera är tydligt definierade individer blir en välkommen bonus och ger Lilla Berlin en ny känsla av kontinuitet.

Joanna Hellgren: Min nattbror

Förlag: Galago

nattbroromslagOm Jakob och Jakob, två bröder som aldrig mötts, separerade av en outsäglig tragedi. Med sparsmakade teckningar och poetiskt vemod skildrar Hellgren den spöklika olustkänslan av att livet inte helt är ens eget och att gå mot ett förutbestämt öde. Men det är också en hoppingivande historia om att bryta sig loss från det förflutnas skuggor och börja skapa sig en egen framtid.

Tago vol 1

Förlag: Kartago

antologitagoTillståndet i Seriesverige är gott, åtminstone av den här antologin att döma. Här samsas veteraner med nykomlingar och svartvit vardagsrealism med färgsprakande poetisk fantastik. Här finns en del historisk kuriosa (bland annat en serie av Carl Larsson), samt flera korta prosastycken, som Lena Ackebos medvetet dåliga pastisch på 50 nyanser-böckerna. Allra bäst är Anneli Furmarks bearbetning av en Cora Sandels-text, en bitterljuv historia som inte kommer att lämna någon kattälskare oberörd.