Inio Asano: A Girl on the Shore (Vertical)

Inio Asano: A Girl on the Shore (Vertical)

Två spensliga japanska tonåringar ligger nakna på golvet i ett pojkrum, omgärdade av bokhyllor som bågnar av mangavolymer medan dammkornen dansar i solljuset som silar in mellan de fördragna draperierna. Trots att de är tätt omslingrade är blickarna bortvända och frånvarande. Det är en lika stillsam som sorglig bild av både intim närhet och djup, isolerad ensamhet, en bild där längtan efter fysisk kontakt kolliderar med rädslan för djupa band. Tonåringarna heter Koume Sato och Keisuke Isobe och har ingått ett avtal om att ha sex utan att blanda in känslor. Vilket visar sig vara lättare sagt än gjort, i takt med att deras emotionella bagage komplicerar relationen mer än någon kunnat föreställa sig.

”Du hittar nästan aldrig vad du förväntar dig”, säger Koume i prologen till A Girl on the Shore (även om det just då är oklart var i bokens kronologi detta sägs), ”och kanske förväntade du dig inte att hitta något alls från början”. Hon pratar egentligen om sina exkursioner på stranden, men det är förstås även en kommentar till uppgörelsen med Keisuke.

Deras avtal kommer på Koumes initiativ. Hon är besviken och förödmjukad efter att Misaki, det sömniga kustsamhällets slemmige playboy, utnyttjat hennes godtrogna flickförälskelse för att bli avsugen. Att vara kär är att göra sig själv sårbar, och det är det sista Koume vill vara just nu. Så när hon erbjuder den tillbakadragna och nördiga Keisuke att ha sex med henne är det både ett försök att återta kontrollen över sin kropp och agens och att iscensätta ett rollspel där hon får sätta villkoren. Keisuke accepterar efter vissa invändningar – han ser omedelbart igenom hennes halvsanningar – och tar villigt emot hennes nedlåtande förolämpningar medan de börjar utforska varandras kroppar och, framför allt, gränsdragningar.

Det dröjer inte länge förrän ett mörkt stråk drar genom deras övningar. En nattsvart nihilism och dunkel dödsdrift börjar bryta fram genom Keisukes lojt lakoniska fasad. Han har sina egna hemlighållna skäl att gå med på Koumes villkor. Han hemsöks av mardrömmar om sin äldre bror, en enstörig otaku som begått självmord och vars blogg han fortsätter att skriva på. Hans plågade skuldkänslor och raseri mot de mobbande översittarna som han anser drev brodern i döden utgör en högexplosiv emotionell cocktail, och de frånvarande föräldrarna – som av allt att döma begraver sin eget sorg i arbete– lämnar honom att hantera den ensam. De sexuella eskapaderna med Koume blir därför ett välkommet sedativ. Men när depressionen växer krävs starkare mediciner, och det utmanar förhållandet till bristningsgränsen.

Inio Asano räknas till en av de stora unga talangerna inom seinen manga, japanska serier som vänder sig till äldre tonåringar. Han har under sin relativt korta karriär utmanat konventionerna med  psykologisk realism, djärva formexperiment och mångbottnade intriger, oavsett om han tecknat lågmälda draman som Goodnight Punpun eller suggestiv skräck som Nijigahara Holograph. Han provocerar också gärna med obekvämt intima personporträtt och drar sig inte för att rota i själens snårigaste undervegetation.

A Girl on the Shore är förmodligen hans mest utmanande verk, en serieroman där det grafiska sexet inte bara är en sensationslysten krydda utan själva temat. Boken har blivit ryktbar för sina många explicita sekvenser, men Asano är ointresserad av kittlande voyeurism. Den belönar uppmärksam läsning. Det desperata knullandet blir aldrig ett självändamål eftersom det hela tiden är en fysisk förlängning av huvudpersonernas känslomässiga tumult och deras valhänta maktspel. Sexet i A Girl on the Shore är fumligt, lekfullt, ängsligt, sorgligt och solkigt, hämndlystet och lustfyllt. De psykologiska nyanserna ger bildsekvenserna en rå nerv och emotionell uppriktighet som diskvalificerar dem som pornografi. Inte ens i bokens allra mest grafiska avsnitt, där Asano lånar bildspråket från porrens avhumaniserade closeups, blir det särskilt upphetsande eftersom den mekaniska metodiken i hur Koume och Keisuke jobbar sig igenom de olika positionerna mest av allt avslöjar den underliggande melankolin.

Sexet i A Girl on the Shore är fumligt, lekfullt, trevande, sorgligt och solkigt, hämndlystet och lustfyllt. De psykologiska nyanserna ger bildsekvenserna en rå nerv och emotionell uppriktighet som diskvalificerar dem som pornografi.

Asano undviker förenklat psykologiserande. Det här är två fascinerande mångfacetterade personporträtt, och deras ömsom antagonistiska, ömsom ömsinta relation där maktförhållandet böljar fram och tillbaka skildras med fingertoppskänsla. Gränserna mellan offer och förövare är långt ifrån självklara i deras dysfunktionella dynamik.

Se till exempel på A Girl on the Shores vändpunkt. Bokens titel syftar inte bara på Koume (som med ryggen vänd mot läsaren ser ut över havet på omslaget) utan även den namnlösa unga kvinna vars foton finns på ett minneskort som Keisuke hittat och som han blivit besatt av. Exakt vilken betydelse hon spelar för honom är oklart – kanske är hon en idealiserad tillflyktsort från hans själsvåndor, en fantiserad kvallös framtid – men hos Koume väcker flickan en avundsjuka som hon egentligen inte vill kännas vid. Koume visar sig vara den som själv har svårast att leva upp till sina egna villkor, och raderar filerna från Keisukes dator. För Keisuke är det ett svek av den sista personen han har någon sorts kontakt med, och det blir den egentliga startpunkten för hans nedåtgående spiral. Han förskjuter Koume och provocerar hennes barndomsvän, den kortväxte hetsporren Kashima, till att slå honom blodig. Men försöken att kapa alla band med omvärlden lyckas inte helt. Efter att Koume i naiv förhoppning letat upp den oförbätterligt sliskige Misaki och blivit förnedrad på nytt återvänder hon till Keisuke för att bokstavligen knulla bort sina känslor. I stället finner hon en ny intimitet som hon tolkar som en start på något djupare. För Keisuke blir det tvärtom en sorts slutpunkt, och medan Koume skriver ner sina känslor i ett brev kulminerar hans resa i en handling som stavar både hans triumf och undergång. ”Det finns två tragedier här i livet. Den ena består i att inte få sitt hjärtas önskan uppfylld. Den andra är att få det”, som George Bernard Shaw uttryckte det.

A Girl on the Shores brutalt oblyga uppriktighet ger blåmärken. Men den utmattande intensiteten i relationsdramat balanseras av sekvenser som präglas av ett närmast meditativt lugn och en mild humor. Gruppdynamiken i klassrummen fångas med lyhörd dialog och skickligt utmejslade bifigurer. En sidohandling där en av Koumes vänner försöker erkänna sina känslor för skolans baseballtokiga hetsporre Kashima blir både välkommen comic relief och en normaliserande kontrast till Koumes och Keisukes allt trasigare förhållande.

Det är också en enastående vackert tecknad serieroman. Manga lånar gärna bildspråk och rytmer från filmen och arbetar ofta med så kallade ”establishing shots”, vilket ger Asano möjligheten att fånga det sömniga kustsamhällets stillastående händelselöshet med kärleksfull detaljrikedom: de ödsliga strandpromenaderna, läskautomaterna och de regnvåta bakgatorna. Han kan med mycket små medel fånga sprickorna i huvudpersonernas känslostumma fasader tack vare ett gott öga för kroppsspråk och ansiktsuttryck. Ett av de bästa exemplen på det kommer efter Koumes och Keisukes sista sexträff. Rygg mot rygg och med händerna gömda börjar de för första gången sänka garden och prata ärligt och uppriktigt. Långsamt skruvas deras kroppar mot varandra tills två fingrar möts i en oändligt försiktig krok. De chockerande sexscenerna till trots är A Girl on the Shore som mest drabbande i de små ömsinta ögonblicken av medmänsklig kontakt.