Den sommaren Mariko & Jillian Tamaki Översättning: Sara Årestedt Förlag: Placebo Press Antal sidor: 320

Den sommaren
Mariko & Jillian Tamaki
Översättning: Sara Årestedt
Förlag: Placebo Press
Antal sidor: 320

Rose står precis på tröskeln till tonåren, mitt i det förvirrande gränslandet mellan barndomens obekymrade oskuldsfullhet och pubertetens hormonsprängda känslostormar. När hon precis som varje år åker på semester med sina föräldrar till ett småsömnigt kanadensiskt kustsamhälle förväntar hon sig att allt ska bli som vanligt; men istället blir det upptakten till ett omvälvande uppvaknande. Rose kommer att ta de första stapplande stegen in i en ny livsfas med nya intressen och nya insikter.

Inledningsvis är visserligen allt som förr. Bekymmerslösa, lata dagar med sommarlovskompisen Windy fylls med saltstänkta bad, godis och barnförbjudna hyrfilmer. Men Rose är en uppmärksam och nyfiken observatör, och snart står det klart att idyllen är full av hemligheter och konflikter. En oskyldig flickförälskelse i ett finnigt butiksbiträde gör att Rose dras in i ett relationsdrama bland ortens äldre tonåringar som snabbt eskalerar till en annalkande tragedi. Även den egna familjeidyllen börjar krackelera; föräldrarnas äktenskap knakar i fogarna när mamman sluter sig i en depression som verkar ha någon sorts koppling till havet. Och Rose ger omedelbart och tvärsäkert kvinnorna skulden.

Rose är ju pappas flicka. En av bokens allra första rutor är en helsida där en yngre Rose bärs upp till sommarstugan i faderns trygga famn. Till skillnad från mamman som är akademiskt torr och stram är han jovialisk, bullrig och bekymmersfri. Det är inte konstigt att Rose tyr sig till honom, men det är en sympati som förvränger hennes blick och gör att hon inte förmår tolka de snåriga relationerna runtomkring henne. Det är därför inte konstigt att hon anklagar modern för föräldrarnas bekymmer eller att hon föraktfullt avfärdar ortens tonårsbrudar som slampor. Men det här är sommaren då Rose börjar lära sig lite mer om unga kvinnors villkor, och hon inser snart att kärleken är något betydligt mer sårkantat och komplicerat än vad den framställs som i hennes rosenskimrande romantiska mangaböcker. Verklighetens unga kvinnor förtjänar inte heller nödvändigtvis att straffas för sin sexualitet som i de Fredagen den 13-filmer hon och Windy tittar på med skräckblandad förtjusning.

Jillian Tamaki har en gudabenådad känsla för kroppsspråk och mimik; med sina mjuka, fjäderlätta penseldrag fångar hon både de gängliga tonåringarnas främlingskap i sina egna kaotiskt växande kroppar och traumat som ger sig uttryck i moderns hårt anspända axlar.

Även om bokens fokus är Roses inre resa skildras även de övriga personerna med skärpa och empati. Kusinerna Mariko och Jillian Tamakis fick sitt genombrott med den finkänsliga tonårsskildringen Skim (ännu ej utgiven på svenska), men i Den Sommaren har de båda tagit ett kreativt kvantsprång. Mariko Tamakis manus präglas av ett fint öra för dialog och små välobserverade detaljer. Se till exempel hur mammans tatueringar och Bikini Kill-tröja och pappans bylsiga hockeysweater berättar hela livshistorier i ett par bildrutor. Men Den sommaren är framför allt en av årets mest vältecknade böcker.Jillian Tamaki har en gudabenådad känsla för kroppsspråk och mimik; med sina mjuka, fjäderlätta penseldrag fångar hon både de gängliga tonåringarnas främlingskap i sina egna kaotiskt växande kroppar och traumat som ger sig uttryck i moderns hårt anspända axlar. Hon är lika bra på att fånga skräpiga bakgårdar och övervuxna skogssnår som att förmedla den befriande känslan av tyngdlöshet i vatten. Berättelsen får andas när sidornas rutmönster bryts av med vackra illustrationer på helsidor och uppslag, och det violetta bläcket förstärker känslan av solblekta sommardagar. En sekvens där havets monolitiska djup gradvis övergår i en oändlig natthimmel inger direkt svindel. Det är ett mästarprov i seriekonst.

Ungdomsserier är på stark frammarsch och Den sommaren är ett av de finaste exemplen i genren. Det är en varm och lyhörd skildring av hur olika världar barn och tonåringar lever i trots att bara några år skiljer dem åt, och hur omstörtande det kan vara när föräldrarna en dag börjar framträda som verkliga personer med egna fel och brister i stället för idealiserade förebilder. Bokens allmängiltiga teman och bitterljuva tonfall ger den kvaliteter som bör kunna tilltala läsare i alla åldrar.

(Texten är en något omarbetad version av en recension som tidigare varit publicerad i Barometern.)